Begravningsceremonins olika moment

Begravningsceremonier av olika slag brukar innehålla ungefär samma ordning oavsett var de hålls. Musik, böner och tal är det som brukar förekomma vid nästan alla begravningar. Oftast hålls det en minnesstund efteråt, men den ingår inte i själva akten och brukar omfatta en något snävare krets av anhöriga och vänner än vid själva ceremonin, dit alla allt som oftast är välkomna.

En begravningsceremoni är den ceremoni som utförs när en avliden ska begravas. Själva ceremonin kan se ut på olika sätt och den kan utföras enligt Svenska Kyrkan ordning, i en annan kyrkas ordning eller en borgerlig lokal. I det fall man anordnar en borgerlig begravning, finns det egentligen inga hinder till att hålla ceremonin där man önskar, även utomhus. Ordningen över vad som händer i själva ceremonin brukar vara i princip densamma oavsett vilken lokal eller ordning den följer. Det finns även de som önskat att inte ha en ceremoni utan bara kremering och gravsättning, utan föregående ceremoni. Det senare kallas oftast för direktkremation (s.k. ”direktare”) eller begravning utan ceremoni, och motsvarar ca 5% av Sveriges alla begravningar enligt Världen idag. Således har 90-95% av alla en begravningsceremoni.

90-95% av alla avlidna har en begravningsceremoni.

När begravningen hålls i kyrkan så är den vanliga ordningen att begravningen börjar med orgelmusik. Prästen inleder med att säga några ord och efter detta så brukar det vara antingen en anhörig eller någon inhyrd solist som sjunger eller spelar ett soloframförande. Efter detta så sjungs en gemensam psalm. Prästen avslutar med att presentera den som ska hålla griftetalet, och det kan antingen vara prästen själv eller någon anhörig. Talet är en sorts uppmuntran och brukar handla om det eviga livet och inge hopp. Det bygger på den kristna tron om att det finns liv efter döden.

Detta efterföljs utav överlåtelsen, där hela församlingen står upp för att visa vördnad till den avlidne. Efter detta så läses en gemensam bön, följt av en psalm som sjungs gemensamt. Den efterföljande begravningsbönen brukar handla om att den som avlidit ska få vila i frid och ha det bra i sitt nästa liv. Begravningsdeltagarna ber gemensamt bönen Fader Vår (alt. Vår Fader), som är en kristen tillkännagivelse.

Avslutningsvis så får var och en gå fram till kistan för att ta avsked, detta kallas även för defiliering. Oftast säger man några ord och lägger fram en eventuell blomma (vanligen en enkel ros) eller gåva. Avskedet kan ske i ackompanjemang av en sista solosång eller musikstycke. Slutligen så spelas utgångsmusiken på orgel och begravningsdeltagarna lämnar kyrkan.

 

Vid en borgerlig begravning brukar följden vara ungefär densamma och tvärtemot vad många tror så kan även dessa begravningar ha kristna inslag.

 

Vid en borgerlig begravning brukar följden vara ungefär densamma och tvärtemot vad många tror så kan även dessa begravningar ha kristna inslag. Skillnaden är att en borgerlig begravningsförrättare håller i ceremonin istället för en präst. Om den döde och dess anhöriga inte är troende så brukar ceremonin istället vara fylld utav musik och minnestal ifrån de anhöriga. Förrättaren pratar inte om ett liv efter döden i himlen utan fokus brukar istället ligga på hur den avlidne var som person på jorden.

 

Fotnot: Denna artikel sågs över och uppdaterades 2019-01-16